Har funderat länge på att skaffa en blogg och idag blev det av :-).  Har en hel del tankar och funderingar, men även känslor somm ligger och snurrar i mitt huvud. Det kan bli lite fullt ibland och jag har lite svårt att ventilera allt med min familj.

Missförstå mej inte, jag har en bra relation till MIN familj, min man och mina barn, barnbarn. Men vissa tankar håller jag för mig själv.

Är en glad, utåtriktad tjej med familj och hundar.  Älskar att baka och laga mat. Rätt få vänner, men det är något jag valt själv. Har alltid haft jobb som kräver ganska mycket och med stress och hög ljudnivå. Så när jag kommer hem vill jag ta det lungt och "tömma" hjärnan i lugn och ro. Orkar inte med s.k vänner som KRÄVER att man hör av sig varje dag, som kräver att man ställer upp på allt, som blir sur och säger:

 -"nu har jag hört av mej till dej 2 gånger i rad. Nu är det din tur at höra av dej".

Så, få vänner, mitt val! De jag har kvar är som jag är. Vi hör av oss och umgås när vi kan, vill och orkar.

Med heltids jobb,ett hem att sköta, barn, hundar, finns inte mycket ork kvar i min kropp för plågsamt jobbiga vänner.  Har sollat bort de värsta "vännerna" De som SUGER musten ur mej med klagomål om hur dålig den och den är, hur korkad, lat, knäpp, o.s.v alla är . Negativ från första meningen till sista. Ett sådant besök på låt oss säga 2 timmar, suger all energi ur mej.

Ja, jag har sagt åt personen, Ja, jag har sagt att jag inte orkar lyssna på gnället. Ja, jag har sagt att hon borde byta jobb, o.s.v. 

Ni kanske tycker jag låter otacksam och gnällig, att jag borde ta mej ut och umgås med mina vänner. Kanske skaffa nya vänner som inte KRÄVER och att jag borde tagga ner och vara glad att det finns folk som vill umgås med mej. 

Självklart! Men orken finns inte där. Jag försöker.

Jag har syskon men, sättet dom lever på och hur dom är.... ibland funderar jag om jag inte blev bortbytt på BB!! :-) Jag älskar mina barn och skulle aldrig glömma bort dom, aldrig utsätta dom för fara, aldrig göra dom illa. Jag hjälper dom med nästan vad de vill. Jag älskar att vara barnvakt till barnbarnen, skämma bort både barn och barnbarn. Mina barn, min man och jag har ett jättebra förhållande. Vi kan prata om nästan allt och älskar att prata och umgås. Inga bortskämda barn som beter sig illa och utnyttjar oss. Vi umgås så fort vi kan. För vi triv i varandras sällskap.

Detta är inte fallet med min familj. Både föräldrar och syskon har en konstig syn på hur man lever, umgås och hur man beter sig.  Konstig barnslig humor, går inte att lite på, fel på allt och alla andra, ja, listan kan göras hur lång som helst. Att jag känner mig som en outsider är väl ok, det är jag van vid det här laget. Men ändå.... man kan ju fundera hur dom tänker ibland. 

ex. mina barn får inga presenter av MIN familj. Så har det alltid varit. Samma sak gäller min barnbarn, okej, låter lite gnälligt jag vet. Men på 364 dagar KAN man köpa ett litet paket. Spelar ingen roll om det är något för en 20:a. Bara att få öppna ett paket från mormor och morfar......... gammel mormor och morfar,  mina syskon gör likadant. Kan tillägga att jag är den enda av mina syskon som har barn............. så det är inte så att de måste köpa till en massa barn......... Min svärmor är precis tvärtom. Har hon lite pengar över, köper hon något till mina barn. Ibland har vi varit j-ligt ovänner om detta. Men hon svarar att det är hennes pengar , hon gör som hon vill. Tänk vad olika människor kan vara!

Nu tänker du säkert, men hon då! nu är hon negativ och gnäller. Jo, sant. Men bara när jag skriver. Jag är den som peppar andra människor, ler och tjoar när vi arbetar, pratar, umgås.  Den glada och roliga tjejen.

Jag visar inte denna sida utåt. Inte ens för min familj. Tror inte ens min man vet hur jag mår. Ibland svämmar mitt hjärta över och tårrna kommer. När jag är ensam... Finns så mycket känslor, tankar som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.

Är INTE självmords benägen. Det är inte det jag menar. 

Uppsök psykolog och prata om det tänker du nog. Jag kanske skulle behöva det.... Jag vet inte. Har frågat endel saker men inte fått nått svar. Så.... jag får grubbla vidare. Borde vid min ålder ha lärt mej att släppa saker och ting. Men när jag inte förstår varför saker och ting är som det är, och jag inte kan få svar, så kommer tankaran och jag är inne i snurren igen. 

En gammal vän till min familj sa en gång till mej att det är lönlöst att grubbla på saker du ändå inte kommer att få svar på. Du gör bara dej själv illa. Sant. Men vi vet ju alla att det är jättesvärt!

Det kanske blir lite bättre när jag nu skriver ner mina tankar och funderingar och kan läsa det jag skrivit. 

/Li

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har under en lång tid inte känt någon glädje alls. Allt bara känns platt och glädjelöst. Ingenting känns roligt. Ingenting är roligt. Jag blir inte ens glad. Har inga mörka tankar utan bara glädjelös. Funderade i gårkväll( natt när jag inte kunde...